Också nästa år, en Muminvärld

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Med en liten släkt på några få personer blir det inga sammankomster med flera personer, ingen julmat och ingen julgran, men några små paket hör ännu traditionen till.

Att man ibland vet vad man får gör inget, för det är sådant man gärna vill ha och förväntar sig. Till exempel den här Mumin-kalendern som min syster brukar se till att tomten hämtar, och jag ser till att hon får en kalender med de motiv hon vill ha.

Jag tycker om att skriva små rim på paketen. Mamma i sin tur brukar nästan alltid säga innan hon öppnat paketet ”jag vet vad det här är”, och så gott som alltid har hon rätt. Konstigt nog tror jag att hon inte visste att detta paket innehåll ett pussel 😀

När hon skakade på paketet rasslade det inte eftersom många pussel numera även innehåller en plansch med samma motiv som pusslet. Troligen dämpas rasslet av den.

Natten mot idag kunde jag sova gott.
Jag tycker att det hör till allas grundrättigheter att få känna sig trygga i sina hem.
Dessvärre är det ju inte så i världen då vi ser till krig och sprängningar, förföljelse, hot, fattigdom osv.

Olika ljud skrämmer mig. Egentligen är jag ganska lättskrämd. Så till den grad att jag kan skrämma mig själv om jag till exempel tappar något i golvet och det smäller till.

För ungefär fyrtio år sedan levde jag i ett förhållande som skapade rädslor och en del traumatiska minnen. Ibland handlade det om misshandel, ibland ”bara” den där känslan av osäkerheten att du aldrig visste vad som skulle komma att hända. På vilket humör är han, berusad? Eller kanske allt går bra i dag?

Kanske jag därför i dag är en ganska bestämd person som vet vad jag vill ha och vad jag kan och vill leva utan.

Hoppas att ni alla hade precis en sådan julafton igår som ni önskade er. Rolig, fridfull, trygg – med sällskap eller ensamma ❤

Allt jag önskar är lugn och ro

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är julaftonsförmiddag. Himlen är inte helt grå, lite blått syns mellan de vita molnen. Jag lyssnar på lugna svenska julsånger, just nu Helen Sjöholm som till pianoackompanjemang sjunger ”Vinterhamn”.

Efter den sången kommer Tommy Körberg med ”Julen är här”.

Lägger ut de fyra bilder som jag har kvar, sparade med tanke på min adventskalender.

Har på grund av yttre omständigheter sovit dåligt de två senaste nätterna. Det enda jag därför nu önskar är att jag ska få sova de följande två nätterna som hör julhelgen till.

Tankarna går förstås ändå också till alla dem som lever i verkliga oroshärdar där bomber, missiler och drönare hör vardagen till. Tänk om även alla de fick ens TVÅ dygn av tystnad och sinnesfrid 🙏🕯️💕

I dag ska jag ännu packa ett julpaket innan syrran hämtar mig. Vi ska via en affär för att köpa pepparkakor som vi glömde, och sådan mat som vi inte kunde köpa för en vecka sedan med tanke på dess hållbarhet.

Ljus till gravgårdarna och ett besök hos gudsonen för att se vad allt som hänt i hans hus sedan vi senast var där. Han renoverar tillsammans med sin pappa.

Paket under granen hör till i många hem i dag 🙂 Jag har ingen gran, men den här hittade jag i Kompanjonskapshuset Hörnan.

Nu ljuder ”Tänd ett ljus” här via datorn och Youtube.

Jag försöker nu släppa de dystra tankar jag låg med i morse när jag inte var utvilad.

Med den skojiga tomten, som finns på ett julkort som jag sände i postcrossingen till en som önskade sig julmotiv, önskar jag alla en fröjdefull jul.

Det finns mycket att glädja sig åt. Låt oss ta vara på nuet!

Lucka 23 bjuder på sol

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Solen lyser över Findus jul – ett kort jag fick via postcrossingen från Dortmund iTyskland. Jag gillar Findus och kollar ibland på teven i efterhand program om katten och gubben ❤

Solen lyser på riktigt på kortet, som utgör lucka nummer 23 i min kalender med julbilder. Den kommer in genom mina fönster och det känns helt magiskt då den visar sig. Betyder kallare väder förstås, men minus sex går an.

Bakom monsteran där längst borta tittar Daniel Craig fram. Han får också lite sol över sig 🙂

Solen står lågt, så det är inte många timmar den visar sig – men ni vet, dagarna ljusnar minut för minut 🎶

Mera julinspirerat. En krans som hänger utanför vår fina bokhandel här i stan.

Det blir hemmadag för mig i dag. Började med att bära in ved och ska elda lite längre tid men med lägre intensitet nu då det lovats -10 grader till nästa natt.

Timmarna går med eldandet, disk, dammsugning, annat plock i knutarna, bloggar, dagbok och julklappar som ska slås in.

Ikväll Bingolottos uppesittarkväll – hurra 🎸🎶

Glad måndag med tomtar och Lovisabyggnader

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Färgsprakande december och lucka nummer 22 öppnas! De här tomtarna är gamla och de bor hos familjen Latto i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen.

Det är gråväder där ute och ungefär en plusgrad. De två kommande nätterna ska vi få kring 6-10 minusgrader, så det gäller för mig att planera tid för att elda i kakelugnen.

Sov mycket dåligt i natt. Lade mig kring midnatt, min bästa rytm för sömn är från midnatt till tio på morgonen. Somnade dock först kring 03 och vaknade sedan en gång i timmen. Hade många märkliga drömmar. Tycks inte vara ens nära fullmåne, tvärtom. Svårt med sömnen brukar jag ha ett par dagar innan fullmåne.

Nåja, ibland är det så här. Jag försöker få till en glad måndag ändå!
Länkar till andra som är med i Glad måndag hittas HÄR.

Bidrar också med några foton av Lovisabyggnader. Tre hus som var med i de öppna julhemmen.

Familjen Lattos hem, Villa Armas, i stadsdelen Nystan.

Villa Aaltonen som ligger nästan granne med gården där jag bor fastän gatuadresserna är helt olika.

Och Vackerbackas innergård som jag fotograferat otaliga gånger. Vi hade ju ingen snö då för en vecka sedan så det ser nästan ut som om det var sensommar eller höst här. En stjärna syns ändå i ett fönster 🙂

Papperkekehus och balenderkild

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är skojigt att vända och vrida på ord. Det gör jag ofta högt för mig själv här hemma. Så barnasinnet finns minsann kvar.

Det här pepparkakshuset är ju gjort av papp och papper, och en kund höll på att springa omkull det i Lidl här om dan. Så bråttom kan man ha inför jul, eller så spanade hen åt annat håll för en liten stund. Vem kan vänta sig att ett pepparkakshus ska stå mitt i gången?

Veckans foto gäller hos Åke i dag. Skyltsöndag hos Christian. Färgsprakande december hos BP.

Och den 21:a december öppnas lucka nummer 21 i Caritas adventskalender med julbilder på bloggen.
Balenderkilden/Kalendernbilden utgörs av en liten tomte i keramik som jag har fått som gåva. Den kan hänga i granen, om trädet inte har allt för svaga grenar, eller också kan den hänga var som helst där det finns en knopp eller krok.

Och så dagens skylt som visar vägen till affären Krinti som finns i gamla mejeriet här i Lovisa.

Bakom skylten syns vår kära lånebil ❤ Saaben som jag är så tacksam för att kunna ha då och då.

Mina så kallade hälsosteg har de senaste dagarna rört sig kring de normala som jag är nöjd med, 2400-3000. Jag kanske fortsätter räkna dem 2026 eftersom jag är statistiknörd. Att ha stegräknare i telefonen peppar mig att gå korta promenader varje dag. Jag sätter inte upp några mål, tävlar inte ens med mig själv. Devisen ”varje steg räknas” gäller – vare sig det blir 500 eller 3500 per dag 🙂

Tre poäng kom hem i julklappssäcken

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

En busslast full med supportrar åkte igår till Villmanstrand i östra Finland. På vägen dit fick vi glögg, pepparkakor och julgodis. Stämningen i bussen var mysig och fin.

Tycker det ser ut som om jultomten knäppt jackan fel. Vem den andra filuren är vet jag inte. Kanske maskot för en bank? Dessa två välkomnade oss till idrottshuset i Villmanstrand.

”Bad boys, bad boys whatcha gonna do? Whatcha gonna do when they come for you?”. Den låten spelas på vår hemmaplan då gästerna blir utvisade. Här har hemmalaget SaiPa en utvisning.

Först tänkte jag ”heter dom alla Eekoo” i efternamn, det var då en stor släkt som samlats på planen 😂 Nå men nej…

Och så det bästa av allt. Då laget kommer och tackar oss supportrar efter en spännande match som Tor slutligen vann 3–4.

Jag återkommer senare i dag med veckans foton, en skylt, dagens kalenderbild och ditt som datt!

Temat är ljus, och efter morgondagen vänder det!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Hos Nacka-Åke och Hoppa på tåget är temat ljus. Jag hade inga bilder på lager så jag tände ett ljus och tog en bild för att kunna vara med 🙂

Imorgon är det vintersolstånd och sedan går vi mot ljusare tider, så det är ett passande tema.

Bakom lucka nummer tjugo hänger kottar på band. Stilrena prydnader tycker jag.

I dag har vi sista innebandymatchen före julpausen. Vi åker till Villmanstrand dit körtiden är ungefär en timme 45 minuter. De här resorna med likasinnade vänner är alltid trevliga, hur det än går i matchen.

Fredagsfrågor och lucka nummer 19

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Tomtar och stjärnor finns bakom lucka nummer 19 i min bloggadventskalender. Bilden är tagen i Kungsdammens gårdsbutik som vi besökte då julhemmen höll öppet.

Julen fortsätter som tema hos Elisa, vars frågor jag svarar på här.

Hur kommer du spendera juldagarna?
Julafton hemma hos mamma med min syster. Övriga dagar tar jag det bara lugnt. Hemma finns alltid något att göra. Jag kanske börjar på ett nytt pussel.

Vad önskar du dig i julklapp?
Globalt sett, fred i ALLA oroshärdar.
Personligen något som inte har med prylar att göra. Livets pusselbit, en partner saknas. Jag behöver ingen att bo ihop med, men tänk att få hålla någons hand ❤ eller att få en kram!

Vad gör din jul?
Sovmorgnar, senare en brasa i ugnen, lugn vacker julmusik, lediga dagar utan måsten.

Vad kan du inte vara utan på julbordet?
Äter nästan ingen traditionell julmat. Jullimpa och Kasténs leverkorv vill jag ändå alltid ha.

Tittar och/eller lyssnar du på någon av årets julkalendrar?
Nej.

    Dörren till lifestyle-affären Krinti som numera ligger i gamla mejeribyggnaden. Besökte också den för en knapp vecka sedan och köpte en liten julklapp där.

    När jag ser en dörr väcks många tankar.
    Då en dörr stängs bakom dig i livet öppnas vanligtvis en annan.
    Så har jag försökt se på livet. Allt blir inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

    Var inte rädd för det okända som finns bakom stängda dörrar. Var inte heller rädd för att stänga en dörr bakom dig, lämna det du haft och gå vidare.

    Jag vill ha öppet sinne och en orädd attityd. Samtidigt vill jag vara empatisk, kunna lyssna lika mycket som jag pratar själv. Om julen och nyåret är tiden för önskemål för såväl stor som liten så önskar jag att jag kan knyta ännu fler kontakter med människor som vill och vågar föra djupa diskussioner.

    Sådana för man ju sällan i kassakön i affären eller ute på en gata i förbifarten. Tid behövs vid en kopp kaffe eller te på ett kafé eller vid ett glas vin och god plockmat.
    Att önska kostar ju inget 🥰🙏

    Snart går vi mot ljusare tider

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Vi kan tolka rubriken hur vi vill. Någon kanske frågar sig om det verkligen är så. Allt är så dystert i världen med terrordåd och andra galenskaper.

    Men den 21 december har vi vintersolstånd. Då är dagen som kortast och natten som längst. Men efter det blir det sekund för sekund och minut för minut ljusare.

    Jag brukar säga ”tack för att jag får vakna till en ny morgon” och ”det är så vackert där ute”.

    I dag är det anhörigvårdsdag som betyder handla det som mamma behöver för en vecka. Hemma hos henne blir det ofta att hjälpa med ditt och datt, och att dosera medicinerna är en viktig del av allt.

    Bakom kalenderlucka med nummer 18 döljer sig i dag pappersänglar. De fanns till salu i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen nyligen.

    Igår hade jag traditionell julträff med två väninnor. Vi brukar ge varandra små gåvor till jul och påsk, och även däremellan ibland då vi hittar på olika orsaker att fira.

    Tänk så lyckligt lottad jag är då jag får en muminfigur i keramik. Man kan ställa något varmt på den eftersom den har små fötter på baksidan. Den händiga personen är också en hejare på att baka. Chokladkakan med smak av apelsin smälter i munnen.

    Jag kallar mig nyckelbarn eftersom jag gärna har två nycklar i ett band eller en kedja som hänger runt nacken. Nu fick jag en vacker kedja med lite bling, bling. Att det ska se ut som ett smycke hade jag önskat mig och tomten hade lyssnat ❤

    En oemotståndlig tomte-mus 🥰

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Bakom lucka nummer sjutton gömmer sig denna lilla fina mus. Levande möss som från naturen irrat sig in vill inte många av oss ha, men en glad liten tomtemus som hänger i ett fönster eller i granen känns såväl harmlös som oemotståndlig 🙂

    Denna mus fanns till salu i Kungsdammens gårdsbod. Inne i familjens hem var det också väldigt stämningsfullt som vanligt med vacker gran, goda bakverk, kaffe och te, pianomusik och julens alla dofter.

    Gårdsbutiken syns i bakgrunden. I år hade vi ingen snö, men det var stämningsfullt ändå med blomsterarrangemang och ljus.

    Detta arrangemang på ett bord inne i vardagsrummet fotograferar jag alla år jag är här.

    Jag tycker om granar som pyntas på olika sätt. En del är överdådiga, andra mer diskreta. Har sett vita granar och rosa granar och egentligen har de alla sin charm. Då jag inte tar in en gran hemma är det trevligt att fotografera andras och njuta av dem på plats.

    En vilsam miljö alldeles innanför dörren då man kommer in till Kungsdammens hus. Här har man utsikt över innergården.

    Husets verandra ut mot Kuhlefeltsgatan. Ingången till hemmet sker från gårdssidan, så de här dörrarna är inte i bruk under vintern såvitt jag vet.

    Det här huset ligger nästan granne med min mammas hem och från gårdarna här i stadsdelen Garnison har jag många barndomsminnen. Hus har bytt ägare, en del hus har rivits, andra nya kommit upp. Men väldigt mycket av det gamla finns lyckligtvis kvar.